Igår var det verkligen sommarvärme ute...
Vad jag njöt och vi kunde sitta ute och äta kvällsmat.
Jag har tagit tag i mitt liv och börjat promenera i rask takt ca.4km varje dag, tänkte att det skulle leda till att jag börjar springa när jag har fått upp flåset och konditionen blivit bättre.
När jag berättade det för mina pojkar så skrattade dem åt mig, förstår inte varför :-)
Dem skall ju uppmuntra sin mamma istället...
Dem vet att jag inte har tyckt om att springa utan lagsporter har varit min stora passion i livet.
Jag vet inte om det är åldern som gör att jag vill börja springa eller om jag behöver rensa hjärnan genom att ta en tur i skogen. Jag har alltid tyckt om att röra på mig och märker att jag mår bra av det, så nu finns det ingen återvändo utan det är bara att blicka framåt...
Där jag brukar gå är omgivningen helt underbar och jag får inte bara motion utan alla mina sinnen får sin dos och jag känner mig hel som människa.
Ta hand om er!